I mitt tidigare inlägg om att skriva dialog i berättande text, tog jag upp några rent tekniska frågor (nämligen hur man ska använda citationstecken och replikstreck), men nu vill jag skriva om det mer innehållsmässiga. Hur går snacket i din text?
Har du tänkt på hur dina huvudpersoner pratar? Ja, alltså inte bara vad de säger, utan hur de säger det?
Om du inte har funderat så mycket, börja med människorna i din närmaste omgivning. Hur uttrycker de sig när de vill berätta något?
En del talar omständligt utan pauser, andra säger kanske så lite som möjligt och tar stora genvägar genom meningarna.
Själv har jag en vän som stoppar in ett ”liksom” i varannan mening, en annan som inte kan öppna munnen utan att en svordom hoppar ut. Och en bekant brukar avsluta nästan alla sina meningar med ett ”eller hur?” – utan att förvänta sig något svar. Han bara pratar på …
Naturligtvis beror det också på själva tillfället: Någon som är nervös stakar sig mer och talar på ett annat sätt än den som är lugn som den lugnaste ko. Den som inte vill väcka småbarnen, sänker rösten och talar med pyttesmå bokstäver.
När alla låter likadant blir det tråkigt
Detta är säkert självklart för dig, men alltför ofta lektörsläser jag manus där det är som att skribenten har glömt hur olika personer uttrycker sig – i sådana texter låter alla nämligen likadant. Den äldre kvinnan pratar på samma sätt som den unge mannen. Den nybakade studenten verkar ha samma ordförråd och stringens som professorn. Inte sällan talar de i närmast exakt lika långa meningar, och det verkar inte spela någon roll om de är stressade, rädda eller nyvakna. Replikerna låter likadana ändå. Det blir tråkigt.
Kanske beror det på att den som skriver har fullt upp med att tänka ut vad de olika personerna ska säga och vart dialogen ska ta vägen – men för den som läser är det minst lika viktigt hur karaktärerna uttrycker sig. Nästan alla av oss har ju små egenheter för oss när vi pratar. Det är det som gör dialogen spänstig och som gör att karaktärerna börjar leva inom läsaren.
När jag började leda skrivarkurser för ett antal år sedan efter många år som förläggare på Libris förlag, frågade jag romanförfattaren Vibeke Olsson vilka råd hon ville ge till den som skriver dialog. En av de första sakerna hon sa var just det: ”Lyssna på hur folk pratar! Vilka ord de använder … hur meningarna kanske inte är hela …Och hur man genar i tanken. Ålder, kön, dialekt och klass har betydelse.”
Ju fler manus jag lektörsläser och ju fler författare jag jobbar med, desto sannare upplever jag hennes ord.
Tjuvlyssna och var uppmärksam!
Mitt tips till dig som skriver dialog är därför att lyssna noga.
Om du skriver en roman, novell eller andra påhittade historier: Tjuvlyssna på bussen, i mataffären, på syjuntan, på fotbollsläktaren eller i konsertvimlet. Vad lägger du märke till? Hur uttrycker sig folk när de småpratar med någon i kassakön eller lojt bara svarar på tilltal medan de kollar i mobilen? Kanske kan du därifrån hämta passande repliker och sätt att tala ?
Om du skriver ur verkligheten och vill om människor som har levt förr, försök att dra dig till minnes hur de konkret uttryckte sig. Kanske minns du några exakta repliker eller återkommande ord eller uttryck som du ofta hörde. Använd dem – de är guld värda.
Vill du ha fler tips om dialog och annat som gäller skrivande? Välkommen att kika närmare på mina kurser på skrivarkurs.ingerlundin.se